MIN VIKTRESA

FRÅN SOCKERBEROENDE TILL SOCKERFRI

Min viktresa började redan i tonåren. Jag testade olika bantningskurer, som Nutrilett och många omgångar med Viktväktarna. Jag gick ner 10, 20, 30, ja till och med 40, kilo för att sedan gå upp lika mycket igen. Denna vikt-bergochdalbana pågick under en lång tid till dess att jag tröttnade på alla dieter, kurer och mediciner (Zenical och Redictil). Jag tycktes mig ha funnit lösningen på mina viktproblem i gastric bypass - jag skulle bli smal för alltid! I september 2009 opererades jag utan några komplikationer, varpå jag gick ner 45 kilo och upplevde att sötsuget försvunnit. Men efter ett tag återvände suget efter socker. Trots att magsäcken nu, och fortfarande är, mindre, kunde jag ändå få i mig ganska stora mängder godis. Som resultat av detta gick jag åter upp i vikt igen - men det var ju omöjligt trodde jag! Viktuppgången var nu ett faktum och känslan av att ha misslyckats sköljde över mig. Skulle inte ens detta göra att jag kunde hålla vikten? Det var nu tydligt att gastric bypass-operationen inte var lösningen på min livslånga viktproblematik. I augusti 2014 hade jag gått upp nästan hälften av vikten jag förlorat efter magsäcksoperationen. I retrospektiv var detta inte konstigt - jag var ju fortfarande sockerberoende. Natten till den 3:e augusti samma år bestämde jag mig för att en gång för alla bli sockerfri, fri från mitt livs dunderhonung, det som orsakat mina viktproblem under hela mitt liv.

 

Trots att processen varit lång har jag äntligen blivit fri från drogen socker genom att förstå, acceptera och agera. Det är dessa tre nyckelord som hjälp mig hantera mitt sockerberoende. Jag har helt och hållet utgått från mina egna erfarenheter.

KROPPEN EFTER VIKTMINSKNING

Jag har pendlat i vikt sedan tonåren. Som mest har jag vägt 55 kilo mer än vad jag gör idag. Det har givetvis satt sina spår på min kropp, mest tydligt på brösten. Plötsligt var det bara hud kvar, liksom tomt inuti, vilket jag inte alls trivdes med. Det kändes som en självklarhet att operera mig av denna anledning, vilket jag också gjorde jag när jag började närma mig min målvikt. Det finns fortfarande en del som har tankar kring ett sådant beslut, som att det är något fult att operera brösten, något “skamligt” som “ytliga” kvinnor gör. Men det stämmer såklart inte. Det finns ingenting som utmärker kvinnor som opererar brösten - det är helt vanliga kvinnor, ofta i 40-årsåldern, precis som jag själv. Dock är det inte många som är öppna med sitt ingrepp för att undvika att blir dömda av sin omgivning. Jag har däremot varit helt öppen med min operation, och visst har några höjt på ögonbrynen och kommit med syrliga kommentarer. Men det roliga är att många uppskattat öppenheten och faktiskt visat viss nyfikenhet. Jag är i alla fall otroligt nöjd med resultatet av min operation och förundrad över kirurgens yrkesskicklighet. Tack vare dr Janne Ohlsén på Aleris Plastikkirurgi på Sabbatsberg är det en fröjd att ha bikini igen! Vad gäller min mage har jag inget “häng” där, men huden är skadad, tydligt att magen har varit betydligt mer omfångsrik. Därför är det möjligt att jag väljer att göra en bukplastik för att ta bort den skadade huden. Jag skulle givetvis då välja att operera mig på Aleris Plastikkirurgi.

MIN VIKTMINSKNINGSTAKT

Jag har haft en ganska stabil viktnedgång på omkring ett kilo i veckan sedan jag började med LCHF i augusti 2014. Vissa veckor kändes det trögt och då ökade jag fettintaget och vips så började jag tappa vikt igen. Så länge jag var överviktig gick viktminskningen i god takt, på slutet har det gått betydligt mer långsamt. Jag har känt mig lugn och trygg med viktminskningen den här gången. Jag har varit förvissad om att jag har valt rätt väg och kroppen har belönat mig. Nu väger jag 33 kilo mindre än innan jag började med LCHF. Som mest har jag vägt 55 kilo mer än min nuvarande vikt och har haft storlek 52 i kläder. När jag bestämde mig för att börja med LCHF satte jag ett ungefärligt viktminskningsmål och jag siktade mot klädstorlek 42. Jag trodde inte att jag någonsin skulle ha en normalvikt enligt BMI. Jag hade fel. Nu har kroppen stannat i vikt och jag väger tio kilo mindre än min första målvikt. Jag har storlek S och 36 i kläder.

Inse att du har ett problem, att du har ett beroende/missbruk. Det är inte lätt. Precis som vid alla beroenden/missbruk är förnekelsens dimma tät. Det är en sorg att inse, men också en lättnad. Nu kan du göra något åt problemet! Jag läste massor under denna period. En stor inspirations- och kunskapskälla har varit Sockerbomben i din hjärna av Bitten Jonsson och Anna Halléns böcker. Har även hittat stor inspiration i Sanna Ehdins böcker.

1. FÖRSTÅ

Om du är sockerberoende kan du inte äta "vanligt" eller "som alla andra". Jag har nu accepterat att jag har ätit nog med godis, bullar och kakor i mitt liv. Kvoten är fylld. Jag är färdig med det. Jag kan inte heller äta andra kolhydrater som pasta, ris, bröd, m.m. 

2. ACCEPTERA

Ät det du mår bra av. För mig har lösningen varit att äta LCHF. Alla gör sin egen tolkning av LCHF. Jag använder inga sötningsmedel alls, ingen frukt, men bär och mejeriprodukter. Älskar charkuterier och ostar. Äter mycket kött, kyckling, goda såser, röror, kryddsmör och härliga grönsaker. Jag gör inga avsteg alls. Inte på julafton, inte när jag är bortbjuden eller vid annat högtidligt tillfälle. För mig vore det ett svek mot mig själv att inte hålla mig till den kost som hjälper mig att vara fri från min drog – sockret. Jag är stolt över att jag har varit min nya kost trogen sedan den 3 augusti 2014.

3. AGERA